Feminism är ett läkemedel som samhället behöver utsättas för. Men det är ett beroendeframkallande läkemedel som måste tas i små doser under kontrollerade former, för annars blir man beroende och ser bara orättvisor, eller dödar alla de framgångar feminismen skördat genom en tragisk överdos.
Med ett feministiskt perspektiv kommer samhället må bättre, men, för allas vår skull, vi får inte överdriva utan ta det ett steg i taget.
<pync> Visst är det underbart när man skrivit klart ett jättelångt skolarbete i word, och ska layouta det i indesign, så man kontroll-zätar all text, och ska just öppna indesign, när cowboyen i en säger: ”Stäng word innan du öppnar indesign! stäng word!” Efter ett ögonblick av tvekan gör man det. Man stänger Word! Och för den där knastriga sekunden då indesign startar så existerar ens fyra timmar av arbete endast som ett flimmrande låtsasspöke på datorns RAM-minne, redo att försvinna vilken sekund som helst, redo att döda dig!
<pync> MIN FRUKOST KOMMER SMAKA SÅ UNDERBART GOTT IMORGON NU NÄR JAG VERKLIGEN LEVT!
Denna person lekte med elden. Lekte med fyra timmar av sitt liv som hen aldrig skulle kunna få tillbaka. -Detta- är sann våghalsighet :D
Weakening, på svenska ”försvagning” tror jag, är ett lingvistiskt begrepp för att beskriva att ett ords betydelse förändrats till att betyda något svagare. Mitt favoritexempel är ”awesome” som ursprungligen varit ett annat sätt att säga ”I stand in awe of this” som i stort är att man står fullkomligt tallös inför något. ”Awesome” betyder dock inte detta längre, utan har försvagats till betydelsen ”häftigt”, ungefär. Så ”awesome” har försvagats.
Här på morgonkvisten kom jag att tänka på att samma sak nog hänt med smileyn :). Jag är inte helt säker på hur den användes när den kom, men jag vet att den numera fått sällskap av tex smileyn :D, och innan :D torde :) ha fått vara praxis i de områden där man nu föredrar att använda :D.
Nu kom jag att tänka på att det kanske inte är fråga om försvagning trots allt. Det kan vara narrowing, ”förminskning” eller nåt, som förekommit. Dvs att ett ord som varit mer generellt förändrats i betydelse till något mer specifikt (tex det engelska ”starve” som ursprungligen betydde ”död” och vars semantiska region snävts av till att idag betyda ”död genom svält”, troligen pga att svältdöden var väldigt vanlig under en lång period). Så medans :) först var generellt för positiva känslor så har den nu förminskats till att betyda ”leende” eller ”glad, men inte jätteglad”. De andra positiva känslorna representeras nu av en rad med emotes: ;) :D ;D ^^ :P ;P, och många fler som jag använder mindre i mitt språk.
Den grekiska myten om Euridike hör till mina favoriter. Wikipedia sammanfattar den så här:
”Legenden säger att Euridike flydde från Aristaios, som hade starka känslor för henne och jagade henne. Hon råkade under sin flykt trampa på en giftorm, blev biten och dog. Orfeus sörjde och spelade musik så fylld av sorg, så att den fick gudar och nymfer att börja gråta. Orfeus beslöt sig för att återföra Euridike till de levande och gav sig i väg mot dödsriket. När han kom fram så övertalade han med hjälp av sin musik Hades och Persefone att tillåta Euridike att få följa med Orfeus tillbaka. På villkoret att Orfeus inte fick vända sig om och se på sin hustru, förrän de var uppe i dagsljuset igen. Euridike var den första någonsin som tillåtits återvända från dödsriket. När de nästan kommit fram, så kunde inte Orfeus höra sin frus fotsteg bakom sig längre, så han vände sig om, och fick se Euridike dras tillbaka till underjorden skrikande. Det var sista gången han såg sin hustru.”
Det finns ett spel som (vilket förvisso är ett antagande från min sida) inspirerats av myten. Don’t look back heter det och är väldigt simplistiskt, och lite… inte buggigt, men har lite saker som kunnat lösas på nåt annat sätt. Det simplistiska tycker jag tillför väldigt mycket och tonen i spelet ger mig samma känsla som myten.
Slutligen finns det en låt av artisten Loke som, i mitt sinne, har vissa anknytningar till myten, även om dessa troligen är oavsiktliga. I alla fall:
Dessa tre, myten, spelet, musiken, bildar en fin helhet för mig som har som gemensam nämnare dödens tragedi och en människas ovilja att släppa taget. Även om det är fråga om sorgsna saker och vad man skulle kunna kalla för besatthet, så är jag ovillig att känna bara dåliga känslor. Tragiskt, javisst, men det är konst. Underbar konst.
En av de mest omvälvande händelser som skulle kunna inträffa för mänskligheten är om vi skulle få kontakt med en art som liknade vår så pass mycket att vi skulle kunna utbyta tankar och idéer. Chansen att något sådant kommer inträffa är försvinnande liten. Jag är övertygad om att det finns liv någon annanstans i det stora någonting som vi kallar universum, men huruvida det är intelligent eller inte är en annan fråga. Och kanske har det funnits intelligent liv, men innan vi får möjlighet att kontakta det, eller det oss, så har antingen vi eller de förintats av en sprängd stjärna eller ett förhastat tryck på en röd knapp.
Så nära intelligens i en annan varelse vi kan komma är nog apor. Och nedanstående klipp tyder på riktigt mycket intelligens. Jag är fascinerad.
Jag har tidigare tyckt att duellen mellan Obi-Wan och Darth Vader i Episode IV sett lite småfånig ut. Detta särskilt om man jämför den med framförallt duellerna i I, II och III. Men igår kväll satt jag och tittade på striden på youtube, och jag kom fram till att den är riktigt bra! Kanske bättre än de andra eftersom den ter sig verkligare och mindre dansig av sig. Visst, den har sina fel, det är ju ändå film, men den är mycket bättre än jag fått för mig.
Håll till godo:
Och javisstja! Jag tycker mig se en hel del spår av kendo i den. Pluss! :D
(PS: Hihi. Jag har stavat ”plus” med två s. Vad underligt)
