Min favoritbok i bibeln: Predikaren. Även om den har en väldigt hopplös och deprimerande ton så är det en av de få böckerna i Bibeln som jag känner faktiskt talar till mig. I mångt och mycket är Bibeln bara en historiebok (huruvida det är en korrekt sådan ska jag inte gå in på) med inslag av sedelärande berättelser här och var. Sånt är ju jättebra, men det är svårt att applicera över 2000 år gamla berättelser på vardagslivet.

Annat är det dock med Predikaren.

“Tomhet, idel domhet, säger Predikaren, tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.”

- Pred 1:2

Hopplöst, ja. Deprimerande, ja. Verklighetsnära, ja. Predikaren talar om det meningslösa med livet och allt som sker däri. “Det finns ingenting nytt under solen” är ett annat exempel på uttalanden av Predikaren.

Nu är det inte så att jag till fullo håller med om att livet är meningslöst, men det finns perioder i mitt liv då det är just så jag känner, och därför vill jag ge ett erkännande till Predikaren. För att den på ett sätt som övriga bibeltexter inte klarar av knyter an till verkligheten. I alla fall till min verklighet.

En liten observation jag gjort om Predikaren är att huvudpesonen däri (som är just Predikaren) provar olika livsvägar för att försöka finna lycka och mening. Han prövar visdom och måttlighet, lättja och slösaktighet med mera och kommer i slutänden fram till att visdom förvisso är bättre än dårskap, men allt är ändock tomhet. Observationen, om än att den är långsökt och troligen betydelselös, är att detta tillvägagånssätt påminner mycket om Siddharta Gautama (bättre känd under titeln Buddha) när denne förkastade sitt skyddade liv bakom palatsmurarna för att finna meningen med allt. Siddharta prövade även han olika extrema levnadssätt men han, till skillnad från Predikaren, kom fram till att den goda vägen är, kort sagt, medelvägen. Mycket mer kom han fram till, men det tänker jag inte ta upp här.

Predikaren. Om man har möjlighet tycker jag att man ska läsa den. Självklart innehar den en sedvanlig dos av kvinnoförakt och en del tankar som inte fungerar ihop med vårt modernare samhälle, men den är ändå värd att läsa, tycker jag.

- Quiquid latine dictum sit altum viditur.