Like this:

Exakt vad det är som behöver läras i skolan är jag inte alls säker på. Jag är inte heller säker på vilken metod som är bäst för att lära ut vad det nu än är som ska läras ut. Jag är inte ens säker på att det finns en metod som är bäst. Icke desto mindre har jag dock en övergripande tanke om detta.

Jag tänker att man kan dela in utbildning i tre aspekter: Insamling av kunskap, förankring av kunskap och återgivning av kunskap. De två sistnämnda, förankring och återgivning, går hand i hand skulle jag säga. Förvisso gör alla tre det, egentligen, men jag ser en närmare koppling mellan förankring och återgivning. Jag återkommer till dessa tre.

Årtusendena igenom har mänskligheten samlat på sig enorma mängder kunskap. Varje liten kunskapsbit har tagit mycket tid och energi att hitta och förankra. Skolans uppgift är att föra vidare mänsklighetens kunskap på ett så effektivt sätt som möjligt. Fördelen skolan har framför de som skapat all kunskap (om vi säger att kunskap skapas) är att den har tillgång till “all” kunskap redan. Den behöver inte ägna tid och energi åt att hitta all kunskap. Skolans utmaning är istället att välja vad som ska läras ut och att hitta bra metoder för att lära ut detta.

Återkoppling nu, till insamling av kunskap. Jag tänker att en metod som vore passande är att låta eleverna själva utforska och hitta den kunskap som otaliga generationer innan dem skapat. Självklart vore det inte lämpligt att låta eleverna arbeta utforska med samma förutsättningar som de som först skapade kunskapen. Nej, vad jag förespråkar här är en sorts accelererad utforskning, medvetet planerad av lärarna. Istället för frågan “När dog Karl XII?” frågar man “Vem var Karl XII?” och tillhandahåller eleverna utvalt material som de själva får utforska och välja ut intressant information ur. Om de av en händelse i samma veva skulle lista ut när denne kung dog är det kanske en bonus, men det viktiga är att de själva lär sig att utforska. Vissa elever kommer lära sig mer om Karl XII av denna metod, och andra mindre, men jag tror och hoppas att när metoden väl är bekant för eleverna kommer den, oavsett kvantiteten på kunskapsinsamlingen, ge eleverna ett självförtroende och en positiv känsla inför ämnet i fråga.

Förankring och återgivning i deras tur är det sätt på vilket den kunskap som insamlats faktiskt blir kvar i eleven så den kan vara denne till nytta i framtiden. Detta kan ske på en mångfald av sätt, som med allt annat. Förankring sker främst genom repetition, tror jag, men jag anser att läraren bör uppmuntra till en variation av sätt att repetera på. Att läsa om sakerna i en bok som är en annan än den eleven själv utforskat materialet i är ett sätt. Ett annat kan vara att använda sina kunskaper för att göra ett brädspel eller en lek. Då kommer vi så smått in på återgivning. Skulle en elev göra en lek av den insamlade kunskapen kommer denne dels att behöva konstruera leken och i den processen förankra sina kunskaper. Sedan kommer den behöva förklara leken för andra (och med fördel även klargöra kopplingen mellan lekens aspekter och den kunskap denne samlat in), vilket blir en återgivning. Det kan till och med bli en fråga om insamling av kunskap för de elever som eleven förklarar leken för. Traditionell redovisning har en plats här också. Det blir även här en fråga om att eleverna får samla in kunskap från varandras utforskning. På det viset kan de fylla i varandras kunskapsluckor. Förankring genom repetition finns här också, och återgivning så klart. Redovisning kan alltså ha alla funktionerna förankring, återgivning och insamling.

Det ovan som sticker ut kanske är min tanke om accelererad utforskning. Det är dock inte så nytänkande. Barn som forskare är en relativt gammal tanke. Jag tror det kan finnas en poäng i att låta den tanken fortsätta leva sitt liv, dock. Den känns bra. Förankring och återgivning känns självklara, men jag tror det är sällan man tänker på att t ex redovisningar har den funktionen. Redovisningar, enligt min erfarenhet, har en stämpel på sig som att vara ett muntligt prov, mindre som något som eleverna ska lära sig genom. Det är synd. Skulle man få bort den stämpeln skulle, enligt mig, redovisningar överlag bli bättre och elever känna sig tryggare.

- Bloggo, ergo sum.